kursiv text Grunden, den som gav mig en plattform att minnas och lära mig av, tilldelades en verklighets omfattande insikt. Att oavsett om jag inte blev den som kunde gå framåt med en karriär att stå tryggt lutad emot, så fick jag gåvan att kunna hitta mitt perspektiv utifrån mina egna upplevelser. Positiviteten att kunna tillmötesgå min överlevnad om min tillvaro, plats i livet känns påtagligt närvarande. Jag kan reflektera, jag kan vända tanken och konstatera att den egna övertygelsen är min egna kraft, min egna ägodel. Min tolkning av hur min bakgrund har sett ut och utformat sig kan bli till min fördel. Min veration, den är min sanning, vilket skapar framtidstro utformat utefter det som tidigare varit en tid där jag levde under en konsekvens artad tid, som är en förgången dåtid.

kursiv text barndomsminnen som uppstår i form av minnes bilder, en del fragmentariska och en del mer detaljerande och specifika, är extra bevarade hos mig. Den bestod av en tillvaro med fyra äldre syskon varav jag under mina första år var yngst i skaran. Jag har turen att ha en fyra år äldre bror, som var min beskyddare och närmsta vän, en syster som var envis, ansvarsfull och självständig och två bröder, som var relativt lika med humor, livfullhet och med förkärlek till bil mekanik. Mina föräldrar var omsorgsfulla, ständigt med kärlek till oss barn med välvilja och engagemang i att göra oss självgående i framtiden. Det visades genom att vi fick ansvara över varanndra, ansvara för vardagssyslor och för våran skolgång. Dessvärre förekom konflikter som grundade sig på ekonomins begränsningar och för att vi barn kunde vara aningen livliga. Känslan att få se, höra och känna av utvecklande konflikter som utlöstes vanligtvis under kvällarna kunde göra mig ledsen och fundersam. Ord som utbyttes kändes hårda till en början då jag kunde sätta mig på trappen till övervåningen och nyfiket vara som en osynlig betraktare. Det skapade en inre orolighet och minskad trygghet. Möjligtvis gjorde detta mig mer blyg än jag kanske egentligen var i skolan vilket försämrade förmågan att koncentrera mig på skol arbetet. Jag var en glad, positiv liten tjej som samtidigt kunde finna sin egen sysselsättning på fritiden med ommöblering i rummet, böcker, skrivande och musik. Att det fanns bråk kunde till en början kännas som en sten inombords som tryckte och gav mig oros känslor. Med tiden lärde jag mig hantera det någorlunda, men att bevittna bråk mellan ens föräldrar tror jag kan göra en osäker, tankspridd och undvika liknande situvationer. Som när en lärare ställs inför en och förtydligar det jag gör på ett bestämt och tydligt sätt för att jag varit högljudd eller inte lyssnat på det som sägs.