fet textkursiv text Jag började min högstadietid som relativt duktig i skolan. Samtidigt fanns min blyghet som ett eget dilemma som gjorde att jag mådde dåligt och kände mig skoltrött slutligen. Min kompis krets känns såhär i efterhand minimal. Varför var jag som jag var? Var det något fel på mig? Varför känner jag mig ensam och oälskad? Frågorna växte hos mig. Jag försökte anpassa mig till att inte vara särskilt socialt utmärkande i klassrummet. Rastlösheten utbröt som led till att jag blev utseendefixerad och självdestruktiv. Troligen för att jag genom min påsminkade mask sökte uppmärksamhet genom mitt sätt att vara i skolan & på hemmaplan. Det första kompisgänget byttes ut till mitt tidigare gäng som var mer som jag, lite utåtmarkerande. Något som fachinerade mig, att sticka ut med en egen attityd, våga vara tuff och leva som vuxen trots att jag faktiskt bara var en nybliven tonåring. Hemma var det ganska jobbigt tyckte jag. Min moder förstod nog inte varför jag förändrades från duktig till att bli utåtagerande och aningen rebellisk med en stark vilja att vara frihetsbelagd. Vad betyder egentligen innerbörden bakom självdesktruktivitet för mig? Det kan jag tydligt förklara. Att genom en fasad göra saker emot sig själv som apsolut inte är bra på olika sätt. Mitt sätt var att skära mig, sminka mig och dricka alkohol, umgås med dåliga personer och glömma bort att jag är värdefull och älskad.

kursiv text Grunden, den som gav mig en plattform att minnas och lära mig av, tilldelades en verklighets omfattande insikt. Att oavsett om jag inte blev den som kunde gå framåt med en karriär att stå tryggt lutad emot, så fick jag gåvan att kunna hitta mitt perspektiv utifrån mina egna upplevelser. Positiviteten att kunna tillmötesgå min överlevnad om min tillvaro, plats i livet känns påtagligt närvarande. Jag kan reflektera, jag kan vända tanken och konstatera att den egna övertygelsen är min egna kraft, min egna ägodel. Min tolkning av hur min bakgrund har sett ut och utformat sig kan bli till min fördel. Min veration, den är min sanning, vilket skapar framtidstro utformat utefter det som tidigare varit en tid där jag levde under en konsekvens artad tid, som är en förgången dåtid.

kursiv text barndomsminnen som uppstår i form av minnes bilder, en del fragmentariska och en del mer detaljerande och specifika, är extra bevarade hos mig. Den bestod av en tillvaro med fyra äldre syskon varav jag under mina första år var yngst i skaran. Jag har turen att ha en fyra år äldre bror, som var min beskyddare och närmsta vän, en syster som var envis, ansvarsfull och självständig och två bröder, som var relativt lika med humor, livfullhet och med förkärlek till bil mekanik. Mina föräldrar var omsorgsfulla, ständigt med kärlek till oss barn med välvilja och engagemang i att göra oss självgående i framtiden. Det visades genom att vi fick ansvara över varanndra, ansvara för vardagssyslor och för våran skolgång. Dessvärre förekom konflikter som grundade sig på ekonomins begränsningar och för att vi barn kunde vara aningen livliga. Känslan att få se, höra och känna av utvecklande konflikter som utlöstes vanligtvis under kvällarna kunde göra mig ledsen och fundersam. Ord som utbyttes kändes hårda till en början då jag kunde sätta mig på trappen till övervåningen och nyfiket vara som en osynlig betraktare. Det skapade en inre orolighet och minskad trygghet. Möjligtvis gjorde detta mig mer blyg än jag kanske egentligen var i skolan vilket försämrade förmågan att koncentrera mig på skol arbetet. Jag var en glad, positiv liten tjej som samtidigt kunde finna sin egen sysselsättning på fritiden med ommöblering i rummet, böcker, skrivande och musik. Att det fanns bråk kunde till en början kännas som en sten inombords som tryckte och gav mig oros känslor. Med tiden lärde jag mig hantera det någorlunda, men att bevittna bråk mellan ens föräldrar tror jag kan göra en osäker, tankspridd och undvika liknande situvationer. Som när en lärare ställs inför en och förtydligar det jag gör på ett bestämt och tydligt sätt för att jag varit högljudd eller inte lyssnat på det som sägs.